och tror att alla kommer att tycka att hon måste bita ihop och stå ut. Jag har skrivit en låt för att hjälpa dem; om att förlora allt och att sörja sitt land, varenda dag, men om att livet ändå går vidare. Sången handlar inte bara om att kriget har brutit ut utan också om en ung flicka på rymmen i England, bort från de våldsamma föräldrarna. Det handlar inte bara om att förlora sitt land, ett barn kan också hamna i en situation där det måste lämna sitt hem. Genom sången hoppas jag kunna ge dem tröst och hopp och visa att det finns ljus i slutet av tunneln. Men man måste ha modet att våga sträcka sig efter det. Du träffar uppenbarligen många med problem i hemmet? Ja. Alla lever på helspänn, alla har sina egna problem. Många bryter ihop. Jag träffar många unga mammor med små barn. Tyvärr är det många som hoppar av sina utbildningar när de går in i ett förhållande. Det finns ingen som kan uppmuntra dem att fortsätta. Flickorna är viktigare än pojkarna eftersom det är de som tar hand om hemmet och barnen. Flickorna behöver någon som stödjer dem. Vi skulle inte leva vidare utan flickor. Det är vi som är jorden. Livmodern är jorden. Jag försöker förklara det här. Det kan hända att jag träffar en pappa i London som har fått fem döttrar och är så besviken att han låter bli att skicka dem till skolan. Han kan säga att de inte behöver utbildning eftersom de snart kommer att bli gifta. Vad händer då, när hon gifter sig? Vem ska hjälpa barnen med läxorna? Vad händer om mannen sticker eller dör? Hur ska hon kunna ta hand om barnen? I Somalia var bröllop under lång tid ett tillfälle för flickor och pojkar att mötas. De flesta somaliska danserna är blandade, de är till för både flickor och pojkar. Men det där har plockats bort, det håller på att dö ut. Resultatet blir att pojkarna bara står och hänger medan flickorna dansar för sig själva. Pojkarna får inte möjlighet att lära sig danserna. Flickorna lär sig bara de delar som är till för dem. Det manliga inslaget är borta. Det blir en halv dans. Det där är också något som växer, det har blivit ett mode, och den kulturen kommer från Mellanöstern. Den är inte vår kultur. Människor tvingas till detta. Vi säger: vi har vår kultur och om ni gör så i Mellanöstern så 235
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above