är det er kultur. De har separerade danser. Vi har svarat varandra i dansen, men den kommunikationen har nu dött ut och tagits ifrån oss. Vilka likheter finns mellan din uppväxt i Somalia och unga somaliers uppväxt i dag? Allt har gått fullständigt förlorat. Vi hade olika festligheter, bland annat i samband 236 med skörden, och varannan månad ordnade vi gatufester. De olika regionerna visade upp sina danser och pojkar och flickor dansade ihop. Flickorna kunde promenera fritt, de gick till dansen och hem igen utan att vara rädda för någonting. Det var så flickor och pojkar träffades. Min mamma och pappa träffades på en dans. Min farmor träffade farfar när de dansade. Det skulle inte kunna hända i dag. Så dans var i hög grad en del av umgängeslivet i Somalia? Absolut. Min pappa brukade ta med sin syster till danstävlingar med pojkar. Om hon lyckades väl kunde han köpa en klänning till henne! Nuförtiden kan min faster säga: ”Varför ska du gå och dansa?” Hon har fullständigt glömt hur det var när hon var ung och hennes bror tog med henne till dansen. Min pappa gav sin syster möjlighet att träffa andra pojkar. Numera följer brodern alltid systern och hindrar henne från att dansa och vara lycklig. Det är en tragedi. Det är sorgligt. Vilken roll spelar kulturen i ditt arbete i London? Bland barnen som jag har arbetat med fanns en flicka som var sju år och väldigt tjock. Hennes mamma körde henne till skolan och hämtade henne efteråt. Hemma satt hon och åt hela tiden. Efter tre månader hos oss hade hon gått ner mer än en tredjedel i vikt. Tidigare ställde hon sig alltid längst bak och hon fick ofta astmaanfall, som egentligen var panikångest. I terapin fick hon rita mycket och så småningom var hon med i teatergruppen och stod allra längst fram. Det var länge svårt att påverka mamman och dottern eftersom de vägrade att gå till läkare. De skämdes.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above