Här finns också två av Gunilla Bergströms Alfonsböcker översatta till somaliska. Han får säga det flera gånger för att det ska sjunka in: ”Två tredjedelar av all tryckt litteratur på somaliska har sitt ursprung i Sverige.” Statens kulturråd hjälpte förlaget att komma i gång. Hassan hade visserligen utbildat sig till civilekonom på Stockholms universitet, men 1992 valde han att satsa på det minst ekonomiska som tänkas kunde. Han ville öka läsintresset hos en grupp utan boktradition. ”Ett medvetenhetsprojekt,” säger han och verkar nöjd med formuleringen. Sedan dess har han ordnat massor av somaliska bokmässor, från Djibouti i öster till Seattle i väster. Den allra första arrangerades i Rinkeby, på sistone har två ägt rum i Malmö. Biblioteken är de största inköparna. ”Det ger inga stora inkomster, men jag har gjort mitt bästa och jag har varit lycklig. Man måste känna lycka också.” Och den infinner sig ofta när han hittar en undangömd livshistoria eller en skrapig musikkassett. ”Drömmen är ett museum och ett bibliotek, kanske i Malmö eller i Danmark. Vi vill samla in allt som ingen visste fanns, för nästa generations skull. Böckerna som produceras i Sverige är en exportvara och när man satsar på sådant kommer folk hit för att forska.” Eftersom kulturlivet utplånats i Mogadishu är det livsnödvändigt att dokumentera 153 de erfarenheter som finns i exilen, menar Hassan: ”Varje individ som hinner gå bort motsvarar ett brinnande bibliotek.” Plötsligt en dag flyttade Mohammed Sh. Hassan och hans familj till Toronto. Hur kom det sig? ”Vi somalier är nomader, vet du. Jag ville forska kring flyktingströmmen till Nordamerika. Kanada tar emot 300 000 immigranter per år, så jag sökte och blev accepterad. Jag samlade in mer än 600 kassetter, tusen sånger som vi brukade lyssna på när jag var liten finns nu nedskrivna. Jag skriver också egna böcker
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above