baserade på gamla folksagor. I Toronto frågar de alltid hur Sverige har kunnat producera alla de här böckerna. Somaliska amerikaner och kanadensare har inte åstadkommit en bråkdel.” Som en av de stora biståndsgivarna i Somalia skulle Sverige också kunna ge ett annat slags kulturstöd, tycker han. ”Det handlar ju om framtiden. Man kan bygga bibliotek och teatrar, ge bistånd i form av böcker. Hur besegrar man extremisterna? Med skolbibliotek i byarna får man ett alternativ till att skjuta skarpt eller tugga kat. Det har satsats väldigt mycket på att få ut mat till människorna, men även hjärnan behöver stimulans.” Finns det något som är typiskt för somalisk litteratur och kultur? ”Kameler! Kamelromantiken är viktig. Har man hundra kameler är det jämförbart 154 med att ha en massa aktier i stora företag.” Men i diasporan skrivs det också om kulturkrockar och skilsmässor, berättar han: ”Ska vi åka, ska vi stanna? Vill vi att våra barn ska bli precis som vi? Det återstår mycket att diskutera och nu har vi somalier som pratar alla tänkbara språk. Vi finns över allt. Vi finns i alltfler blandade äktenskap.” Mohammed Sh. Hassan samlar ihop några av sina fabler med teckningar av en kenyansk illustratör och lägger dem ovanpå sina Alfons Åberg-böcker. ”Jag är 55 år och har bott längre i Sverige och Kanada än i Somalia,” konstaterar han. ”Mina föräldrar är borta. Jag känner inte många där nere. Jag har åkt dit tre gånger och känt mig som en främling. Det är lätt att komma in i ett nytt land, men oerhört svårt att komma tillbaka till det gamla.”
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above