Mor var hemmafru. Hon var väldigt duktig på att sy så hon tog emot beställningar. Jag har fyra syskon. Pojken kom på slutet. Han var lockig medan vi var spikraka, alla töserna. Det var så orättvist. Detta var ett järnvägssamhälle med doft av betor. Det fanns inga gatunamn. Man hade Hököpinge 2364 som postadress. Doften av betor tyckte jag var så fantastisk, precis som alla tågen som växlade fram och tillbaka med betorna. Det kom persontåg också, en gång i timmen, och med det åkte man antingen till Trelleborg eller till Falsterbo. Vi var så hemskt avundsjuka på barnen från Malmö. Varje sommar 82 när det var skolavslutning åkte barnen från Malmöskolorna i Falsterbotågen med öppna fönster och med flaggor som de vinkade med, och där stod vi och tittade på. Tänk om vi hade fått lov att följa med! De åkte från Södervärn till Falsterbo. Det var väl deras enda möjlighet att komma i väg. Det begrep ju inte vi, att vi alltid hade det här. När hände allt detta? – Jag började skolan 1947 och gick ut 1953. Man gick sju år då. Efteråt läste man det som kallades fortsättningsskola. Det gjorde vi i Vellinge. Flickorna hade skolkök, man lärde sig hushåll. Man gick en termin i skolköksutbildning. Var det för att man skulle lära sig bli hemmafru? – Det var väl för att man skulle lära sig till piga, egentligen. Jag tror inte att man tänkte så mycket på sig själv. Min far var rätt mycket för att läsa och jag fick möjlighet att läsa till realexamen, men eftersom min bästa skolkamrat hoppade av tyckte jag inte att det var roligt. Så jag hoppade också av. Och det kan jag ångra i dag. Men jag har tagit igen det som vuxen. Vad hade du för drömmar när du gick i skolan? – Jag ville bli sjuksköterska. Jag flyttade till Malmö när jag var 14 eller 15 år och fick en liten, liten lägenhet på Nobelvägen 17. Den var
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above