inte större än 17 kvadratmeter. Jag flyttade själv dit. Min syster bodde vid sidan om. Jag skulle inte vilja släppa i väg mina barn så tidigt! Hur försörjde du dig? – Då jobbade jag som hembiträde. Sedan sökte jag till sjuksköterskeutbildningen. På den tiden fick man bo på skolan, och det passade inte Elsa. Så då tackade jag nej till det. Det kan man också beklaga; kanske också att ingen vuxen pratade med en. Den kommunikationen fanns inte. Man fick bestämma själv. Ibland blev det rätt och 83 ibland blev det fel. Hur var det att flytta från lilla Hököpinge till Malmö? – Det var väl så att man rörde sig bara precis där man måste. Det övriga Malmö, med bio och allt detta, det hade man inte råd med. Jag hade inte den kulturen med mig heller. Jag cyklade bara ut till Slottsstaden där jag jobbade och så hem igen. Senare började jag dansa folkdans och fick en pojkvän som seglade. Det var spännande. Vi seglade i Sundet. Man hade ingen motor på den tiden, men vi gjorde turer ända ner till Nykøbing och Falster. Det var ju långt. Hade du en bra barndom? – Den var mycket positiv, i allra högsta grad trygg. Vi hade ett halvhus med stor trädgård. Man började med rabarbern på våren och slutade med gråpäronen på hösten. Det var fantastiskt. Det fanns alltid någonting att plocka. Det roligaste var att åka upp till statarhusen för där var ju många barn. Visst var det idylliskt. Man cyklade till skolan och till biblioteket. Jag tyckte om att läsa. Det var roligt i söndagsskolan. De sjöng och berättade historier. De hade något som kallades flanellograf och på den tavlan satte de upp kungar och Jesus och allt det här. Och så fick jag lära mig spela mandolin. Nu hänger den bara på väggen här hemma. Den har sin egen historia för vi hade inte så mycket pengar precis, även om det var idylliskt. Jag tog upp betor och tjänade ihop ungefär 70 kronor
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above