Elsa Hanssons berättelse Elsa Hansson är pensionerad förskollärare och var under många år föreståndare bland annat på Motettens förskola. 1980 gick hon med i Socialdemokraterna och satt i hälso- och sjukvårdsnämnden. Hon har varit aktiv i Byalaget Sofia och Sofielunds Folkets Hus-förening. Med sin man bor hon i det gamla småhusområdet i södra Sofielund, ett och ett halvt stenkast från Seved. – Jag kommer från Hököpinge söder om Malmö, i skuggan av sockerbruket. Det var en ankdamm. Vi hade egen polis, egen finka. Polisen stoppade mig en gång när jag var 9-10 år. Då blev jag rädd. Han tyckte inte att man skulle ha ett fast ljus på sin cykel. I stället för den där dynamon som aldrig fungerade i slask och snö köpte far en ficklampa som han satte framtill. Den lös med ett fast sken och det tyckte inte polisen var så bra. I dag är det ju sådant man har, det är tidens utveckling. Var det det mest dramatiska som hände i Hököpinge? – Nej. Vår lärare hade ett barn som blev överkört och dog. Jag har väldigt dåligt minne av det. Mina föräldrar var sådana som ansåg att man inte skulle prata skvaller. Man fick inte veta så hemskt mycket. Jag fick veta mycket mer av min skolkamrat för hennes föräldrar visste. Vad gjorde dina föräldrar? – Far var det man kallade filare, eller smed. Han växte upp på Grönvalla gård och det var ett statarhus för dem som jobbade på Hököpingegården. Farfar var ryktare där. Ryktaren hade hand om korna och då fick farmor mjölka. Det var så det gick till, man fick anställning om man var gift och hade en kvinna som kunde ta hand om mjölkningen. 81
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above