Mohamed Yassin, ungdomsledare hos Hidde Iyo Dhaqan Jag föddes i Mogadishu 1980, men sedan flögs jag och min mamma nästan med detsamma till Hargeisa där min far var stationerad för regeringens räkning. Han var polischef för nuvarande Somaliland och Puntland och hade ansvar för gränserna 72 och hamnarna. Han var en ganska stor man. Är man så högt uppsatt vet alla vem man är och vilken makt man har. I afrikanska länder följer det en massa fördelar med en sådan position. Man kan komma undan med lagbrott. Det innebär förstås inte att man inte ska följa lagen; det handlar om vilken uppfostran man har fått. Men det fanns de som struntade i lagen för att deras pappor var högt uppsatta. De kunde bete sig hur som helst. En annan fördel var att efter solnedgången, när inga civila fick vara ute och alla affärer skulle vara stängda, kunde officerarnas och de höga polisernas familjer röra sig fritt i stan. Jag kommer ihåg att vi brukade åka över till våra släktingar med privatchaufför. Det var bara vi och soldaterna vid sina posteringar som var ute i Hargeisa. Som barn fattade jag inte så mycket av det, jag tyckte bara att det var häftigt. Man kan säga att jag föddes med guldsked i munnen. Vi hade många stora hus och trädgårdar med odlingar i olika delar av landet. Det var sådant som min far kunde köpa med tiden. Huset i Hargeisa var väldigt rymligt och hade en stor trädgård med papayaträd och andra exotiska frukter. Det var från den engelska kolonialtiden, men nu hade det blivit statlig tjänstebostad. Innanför grindarna fanns ett hus som var fullt med soldater tjugofyra timmar om dygnet. Ibland kom det viktiga besök hem till oss och med sin position måste min far vaktas. Men själv föredrog han att åka ensam i sin jeep, minns jag. Regeringen utövade ett förtryck mot människor i norr, men han hade en lite annan relation till folk där. Han betedde sig annorlunda mot lokalbefolkningen
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above