självständigheten 1960. Den 1 juli det året förenades brittiska Somaliland och italienska Somalia och bildade republiken Somalia. Många hoppades då att de övriga somaliskdominerade områdena skulle kunna anslutas. Framför allt Ogadenprovinsen i Etiopien kom att förbli en konfliktkälla i den regionala politiken. En högt uppsatt brittisk kolonialtjänsteman, lord Renell Rodd, förklarade att ”om vi hade varit tillräckligt intresserade skulle alla somalier ha förblivit under vår administration. Men omvärlden var inte tillräckligt förnuftig, och vi var inte tillräckligt intresserade, och därför har den enda del av Afrika som verkligen är homogen nu splittrats upp.” De första åren efter självständigheten skapades ändå en parlamentarisk demokrati i den nya republiken. Livliga debatter fördes i parlamentet och valrörelserna med väldigt många partier och kandidater tycktes passa bra in i den somaliska kulturen. 62 partier ställde upp kandidater till de 123 platserna i nationalförsamlingen. 37 Trots slitningar mellan klanerna, skillnader mellan de båda tidigare kolonierna och bristande utbildning har de första nio årens självständighet beskrivits som en period då Somalia höll på att bli det mest öppna samhället i det postkoloniala Afrika. En ny konstitution godkändes i en folkomröstning 1961 och kvinnorna fick rösträtt. Aden Abdullah Osman från Somali Youth League satt som det självständiga Somalias förste president 1960-1967. Efter valet 1967 avlöstes han på posten av sin partivän Abdirashid Sharmarke. Hösten 1969 sattes demokratin ur spel efter bara nio år. Sharmarke mördades och militären grep makten i Mogadishu; nationalförsamlingen upplöstes, politiska partier förbjöds och ledande politiker greps. Landet skulle i fortsättningen styras av ett revolutionsråd under ledning av arméchefen Mohamed Siad Barre. Han kom att sitta kvar i mer än tjugo år. Barre ville inrätta en ”vetenskaplig socialism” och upprättade starka band med Sovjetunionen. Klansystemet skulle utrotas eftersom, som Barre sa, ”stamtänkande och nationalism inte kan gå hand i hand”. Ett centralt slagord blev där
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above