Den moderna historien Somalia har nästan alltid varit ett statslöst samhälle utan skriftspråk. Den muntliga 36 traditionen är rik, men innebär samtidigt att historien har traderats i generationer medan det saknats skriftliga källor. För somalier är släktkedjan viktig, inte minst för att befolkningen varit nomadiserande och släktidentiteten då kommit att utgöra den stabiliserande faktorn. Det hävdas ibland att alla somalier kan räkna upp sina manliga förfäder tjugo eller trettio generationer bakåt. I mångas ögon definierar släktbanden den enskildes politiska och rättsliga status i det somaliska samhället och tilldelar henne eller honom en bestämd plats i det sociala systemet. I det somaliska klansystemet finns såväl underklaner som grupper på familjenivå. Klanerna härleds till två gestalter, Sab och Samaale – Sabs ättlingar var från början samlare, jägare eller jordbrukare medan Samaales ursprungligen var nomader och boskapsskötare. Sabs båda underklaner är digil och rahanwein, Samaales fyra underklaner är darod, isaaq, hawiye och dir. Darod är den största klanfamiljen. Historiskt har det funnits likheter med det indiska kastsystemet, framför allt när det gällt förbud mot giftermål över klangränserna. Klanen kan knyta samman den egna gruppen, men markerar också avstånd och splittring. Utan en nationell centralmakt tolkar klanen rättvisan på lokal nivå. Men klanerna kan vara rörliga och splittras upp i underavdelningar. Allianserna skiftar ständigt. Klanidentiteten plockas fram och förstärks vid behov och den ger ett slags försäkring, en färdig social struktur och pålitliga kontakter. Klanen garanterar skydd, men kan också göra att individen blir utsatt vid strider med andra klaner. Under 1940- och 1950-talen bildades de första politiska partierna i den italienska delen av Somalia. Ett av de större partierna som då växte fram var det nationalistiska Somali Youth League, som också tog hand om presidentposten vid
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above