233 Shamso Mohamed Foot Jag föddes i Mogadishu. Min pappa var bonde och exporterade bananer. Vi hade boskap och staden låg inte så långt därifrån. När vi hade skollov åkte vi ut på landet och där fanns en massa kameler och lamm och kor. Min farmor bodde i en by där alla hade boskap. Hon skrev också poesi och det gjorde även min faster. Tyvärr var det så när jag växte upp att min mamma inte ville att jag skulle sjunga och skådespela, hon ville inte att jag skulle hålla på med sådant. Jag var inte särskilt bra i skolan, jag var mer intresserad av konst. Varför uppmuntrade hon inte dig? Det fanns inga framgångsrika kvinnor som sjöng. Hon sa att mitt liv skulle bli förstört och jag skulle aldrig få någon möjlighet att studera eller kunna få ett arbete. Vid väldigt ung ålder, jag var 15 år, lämnade jag Somalia på egen hand. På den tiden var det inte ovanligt att man åkte i väg på ett stipendium eller för egna pengar till Europa eller Mellanöstern. Min dröm var att resa till Italien och utbilda mig till skådespelerska. Men i stället hamnade jag i London 1985. Jag läste engelska och förälskade mig i London. Där fanns allting. Hur klarade du dig i London? Jag hade tur, min bror hade ett bra jobb så han betalade min utbildning. Efter ett år fick jag arbete som servitris på kvällarna och så var jag barnvakt. En av mina engelsklärare spelade gitarr och han undervisade mig i utbyte mot barnpassning. Jag höll på i det okända, min musik nådde inte ut. Jag var sångerska, men fick höra att jag borde hålla på med någonting bättre. Så jag höll det mycket för mig själv. Under mitt första år på universitetet bröt kriget ut i Somalia. Jag var bara 19 år och det enda jag kunde se var hur mitt land brann. Jag önskade att jag kunde vara där. Det kändes hopplöst att inte veta vad som hade hänt med mina släktingar. Dessutom hade min bror blivit tagen som gisslan.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above