Shariifo Xashi (intervjuad av sin dotter Naima Abdullahi) Jag är född 1947 och uppväxt i en stad som heter Lafoole. Mina föräldrar var nomader och födde upp kor och får. De befann sig ute i ingenstans; det var öken, det var bara min familj och släkt som bodde där. Jag brukade sköta hemmet och hjälpa mina föräldrar med djuren. Det fanns ingen skola. Ett av mina barndomsminnen är att jag lekte kurragömma med mina kusiner och syskon, vi sprang omkring barfota och kände den härliga sanden under våra fötter. Glädjetårarna rann medan vi skrattade. Min dröm som barn var att komma ut i världen. När jag var tonåring flyttade vi till Mogadishu och det var helt nytt för mig. Skälet till att jag lämnade mitt hemland var oroligheterna. Och så ville jag prova mina vingar. I Somalia var alla lyckliga oavsett hur de levde. För mina barn har uppväxten i Sverige inneburit att de får större möjlighet att utvecklas som de önskar, men de är inte lika motiverade som barnen i Somalia. Mohamed, 23 år Om vi tittar lite bakåt har vi alla samma farfar. Det är bra att lära sig av egna och andras misstag. Vi har förlorat mer än tjugo år. Vi var ett av Afrikas ledande länder. Det här kriget har följt mig hela mitt liv. Våra föräldrar har fått uppleva den period då Somalia föddes och det finns massor av underbara berättelser från den tiden, om deras uppväxt, deras skolgång, deras tonår, deras romanser. Det är någonting som de har varit med om och som man själv gärna vill få uppleva. Det måste finnas någonting att falla tillbaka på om man ska kunna gå framåt. 217
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above