Fardosa Ahmed, 28 år Det är tio år sedan jag var i Somalia. När jag bodde där var det krig. Människor sköt ihjäl varandra. Jag studerar och vill bli sjuksköterska eller barnmorska. Det finns många människor som behöver hjälp. Jag kom till Sverige när jag var fem år. Jag var ensam här och ringde till min mamma och grät: ”Jag känner ingen, jag vill komma tillbaka.” Hon sa: ”Nej, först ska du lära dig allt.” Sahra Farah, 38 år (intervjuad av sin dotter Ikran Ahmed) Den händelse som har påverkat mig mest var när soldater kom till byn och våldtog 10 unga flickor. Detta påverkade alla. Jag var tvungen att gömma mig, jag vågade inte gå ut. Jag höll mig gömd i garderoben. Mina föräldrar varnade mig och sa att jag måste vara helt tyst. De skyddade mig så att jag inte skulle råka ut för samma sak. Detta var det värsta jag upplevt och dagen då soldaterna lämnade byn var den bästa i mitt liv. Vi var åtta barn i familjen. Vi hade en stor lägenhet i Jowhar. I skolan lärde vi oss alfabetet, vi fick läsa och skriva. Pojkar och flickor gick i samma klass. Jag drömde om att utbilda mig, skaffa ett jobb och hus och bil och att gifta mig. Jag vill berätta för alla att Somalia en gång var ett land där det fanns frihet och att vi då levde som man lever i Sverige. Detta tog slut samma dag som kriget kom. Det har verkligen påverkat oss allihop och det fortsätter att påverka oss så att vi inte kan leva som förut. Det är inte svält som har gjort att människor lämnat Somalia, det är rädsla.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above