Den äldste sonen tog över sultanatet. Den yngre sonen, Osman Yusuf Kenadid, ägnade sig i stället åt att skriva poesi, till en början på arabiska, men så småningom 134 med den nya skrift som han skapade för att passa det somaliska språket. ”Min farfar satt ensam hemma och tänkte ut det här nya skriftspråket,” säger Warsame Osman. ”Osmanialfabetet var klart någon gång 1921-22. Man började ge ut böcker och tidningar på osmani. Den nya självständighetsrörelsen skrev brev med de här tecknen eftersom italienarna inte kunde tyda dem. Språkligt innebar det en befrielse från arabiskan, det blev en övergång till det egna språket och senare det latinska alfabetet. Utan osmani hade man nog skrivit på arabiska i Somalia i dag.” Osman Yusuf Kenadids dikter hade ofta tydlig samhällsanknytning. Hans sonson beskriver honom som den förste somaliske poeten som tog upp frågor om pojkars och flickors lika värde. ”På 1940-talet skrev han om att flickor måste studera och lyssna på radio och läsa och ha koll på allt som händer. Det här var under kolonialtiden så det var inte så många som gick i skolan. Han tänkte hela tiden att man måste utbilda sig. Han skrev också poesi i dialogform, som ett samtal mellan en italienare och en somalier eller mellan en flicka och en äldre kvinna som var misstänksam mot att flickan skulle gå i skolan. Min farfar skrev en lång dikt när Somalia blev självständigt, och i den förde han in länder från hela världen. Han gjorde poesi av världshändelserna. Han hade inte gått i skolan, det var det ingen som gjorde då.” Warsame Osman berättar att Hobyo tidigare var ett kulturellt centrum. ”Alla välkända somaliska poeter brukade komma dit för att tävla om priser för den bästa dikten. Min farfar växte upp i den där miljön, man lärde sig att lyssna. Folk kom utifrån och berättade inför publik. Den uppväxten påverkade säkert honom. Samtidigt som Hobyo var sultanat var det också en kulturstad. Det var de här människorna som startade folkrörelsen för självständighet. När italienarna kom dit runt 1925 och tog makten i området skickades alla kända intellektuella till Mogadishu och sattes i fängelse. Min farfar satt där i två år. På grund av att han tillhörde sultanens familj fick han senare, 1934, ett diplom från den italienske kungen. I det stod det att Osman var en person som alla kunde lita på och som var en ledargestalt utan att bry sig om klanerna.”
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above