De lokala bestämmelserna var också mindre strikta här i utkanten, där man undgick stadens ordnings- och hälsovårdsstadgar. Men 1911 inkorporerades också Sofielundshusen i Malmö och många av gatu- och kvartersnamnen ändrades samtidigt. Banaholmsvägen blev Nobelvägen 54 och Storgatan fick heta Idunsgatan (det finns ju en annan Storgata i centrala Malmö). Vid 1800-talets slut bodde 1.740 personer i Sofielund. Majoriteten var arbetare och många byggde själva sina hus. Här fanns gott om murare och snickare. Grannarna hjälpte varandra på kvällstid och söndagar och utgifterna kunde också hållas nere genom att husen ofta hade en eller ett par lägenheter för uthyrning. De flesta byggdes i två våningar. Obebyggda tomter användes till kolonier, där man odlade grönsaker både till hushållet och för försäljning. Belysningen i hemmen bestod av olje- eller fotogenlampor. För uppvärmning och matlagning användes ved och koks. Genom avtal med Malmö stad fick invånarna 1908 tillgång till gas och då sattes även permanenta lyktstolpar upp längs gatorna. 1917 fick Sofielund elektricitet, men gaslyktstolparna fanns kvar ända in på 1970-talet. Under 1900-talets första år lades rör i de öppna dikena och några av huvudgatorna stensattes. De otillräckliga avloppsledningarna var länge ett problem och vid flera tillfällen – 1917, 1920 och 1924 – förekom stora översvämningar i området. Från början hade invånarna borrat egna brunnar, men 1916 blev Södervärns vattentorn färdigt och då anslöt sig Sofielund till det kommunala vattennätet. En sak som var typisk för Sofielund vid den här tiden var den sociala gemenskapen. Man hjälptes åt med husbyggen och reparationer och odlingar. I gathörnen och på bakgårdarna fanns gott om egna små verkstäder och andra verksamheter. ”Alla kände alla,” berättade den då 88-årige Gustaf Palmqvist för Skånska Dagbladet 1967. ”Sofielund var som sagt ett litet samhälle för sig självt. Allt eftersom arbetarna etablerade sig här, kom det också butiker och hantverkare. Det var långt in till stan, men dit kom man sällan, ty då skulle man kosta på sig spårvagn (som drogs av hästar) från Södervärns station.”
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above