Vad gör ni åt sådant? Vad jag kan göra är att hela tiden dra i de kontakter som jag har och ständigt påpeka att det är ett område som behöver hjälp. Vi försöker putta in positiva projekt, vi försöker jobba med de människor som verkligen vill göra någonting. Det går inte att fixera sig vid problemen; 182 i stället får man fundera över vad vi kan göra. Om det till exempel finns folk, som vill låna en källare och ha smycketillverkning där, är det klart att vi ska hjälpa dem och se till att de blir Sevedsbor som stannar kvar i området och engagerar sig. Det viktigaste för mig är att hela tiden finnas närvarande i området, att vara jättemycket ute både dagar och kvällar. Vi bestämde oss tidigt för att säga hej till alla. Vi morsar på alla. Det har gett mer respons än vad man tror. Det är många som inte morsar första gången, men andra gången när de kommer med sin pitbull säger de hej. Det skapar en viss känsla; här hälsar vi i alla fall. Sedan har vi fysiskt och tekniskt försökt ändra på området genom att säkra portarna och sätta upp ny belysning. Det är klassiska grepp, men inte mindre viktiga för det. Det som folk har klagat på är otrygghet och belysning och att cykelbanan är smal. Det är viktigt med information till de boende, att hela tiden få ut vad som händer i området, att få folk att känna att om jag går ner till grabbarna på MKB och säger att vi borde ha en lampa till på vägen till tvättstugan så sätter de upp den lampan. Om jag ber den människan om hjälp en annan gång ställer hon upp. Samarbetar ni med de privata fastighetsägarna? — Vi har ett fastighetsnätverk där kommunen är sammankallande. Fem-sex fastighetsägare brukar vara med. Drar ni åt samma håll? — Ja, det gör vi. Men de som inte kommer struntar i sina fastigheter. De bor inte i Malmö. Någon finns i Västervik, någon i Norge och någon i Ryssland. Vi har ingått ett städavtal där Kommunteknik går in och städar
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above