synd att man alltid ska behöva samtycka för att vi ska kunna utväxla uppgifter. Vilket informationsutbyte är det som hindras? — Det är den här mer direkta informationen om enskilda individer, som gör att vi kan hålla ett vakande öga på dem. Socialtjänsten har ju ingen uppsökande verksamhet. Vi är de som är mest ute i samhället och ser och upptäcker de här ungdomarna och miljöerna. När vi upptäcker ungdomar som far illa skriver vi en handling till socialtjänsten, men vi får aldrig någon retur tillbaka. Jag tycker nog att socialtjänsten är dålig på just det. I de fall samtycke ges öppnar ju sekretesslagstiftningen sig fullständigt. Men de är väl inte alltid benägna att fråga om 141 den saken, jag vet inte. Varför fungerar inte samarbetet bättre mellan socialtjänsten och polisen? — Det funkar bättre i Danmark. De har en annan lagstiftning. Vi är på väg åt rätt håll, men det tar evigheter. Jag kan förstå lagstiftningen i viss mån – att man ska kunna vända sig till socialtjänsten och veta att polisen inte har tillgång till uppgifterna – men just när det gäller barn och ungdomar tycker jag att man på alla sätt och vis ska samverka och göra allt för att det inte ska gå illa för vederbörande. Då borde man kunna samtala med varandra på ett mer öppet sätt utan att få det här samtycket från föräldrarna. Socialtjänsten har inte heller någon tablett eller universallösning på de här problemen. De jobbar inte alltid evidensbaserat. Sedan är det också kostnaderna som får styra. Just när det gäller barn och ungdomar tycker man att de inte skulle få styra på samma sätt. Om man inte gör något får man dryga kostnader på sikt? — Ja, visst får man det. Men så tänker man ju inte, utan det är kostnaderna här och nu, i dag. Seved är fortfarande ett kriminellt belastat område. Där bor ett antal tungt kriminella som vi tror smittar av sig på de övriga, bland
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above