sådant elände? Vad har hänt?” Sverige var ju så jättefint med fabriker och allt. Nu finns ingenting. Hur kommer det att gå för barnen som bor här? – De är för många i varje familj. De skaffar en förfärlig massa barn och så passar de varandra. Det verkar så. Det måste ju bli någon ordning på barnen. Det var som jag sa när jag bodde på Rasmusgatan: ”Varför ska det vara så här? Ni måste lära dem. Allt är fördärvat.” Då svarade föräldrarna att de har sagt åt barnen hur de ska uppföra sig, men att de inte lyssnar på dem. Så det är väl ingenting att göra åt det. Jag har liksom slutat bry mig. Trivs du fortfarande på Seved? – Min äldste son byggde hus i Svedala och då tyckte han att vi kunde köpa hans fina lägenhet i Kulladal. ”Nej,” sa jag, ”jag lämnar inte Rasmusgatan, här har jag alla mina vänner.” Så dum man var. Det har jag ångrat många gånger. För det första var det ett helt annat område förr, väldigt snyggt och trevligt. Nu finns här inte heller så många gamla människor kvar som jag känner. Men jag har fin kontakt med mina grannar, som säger att jag kan ringa vilken tid på natten som helst. Jag säger bara det att när jag flyttade hit ut till Seved första gången så var det ett himmelrike. Det är det inte nu. 113
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above