på det gröna landskapet och alla människor som cyklade. Vi fick bo i ett lugnt område med svenska grannar. Det fanns tv och soffa i lägenheten. Vi åkte till stranden och åt glass. Vi såg en massa ungdomar som åkte rollerblades. Jag visste inte hur de fungerade utan trodde att de drevs av något slags motor. Allting var rent i Sverige. Jag tänkte: blir det aldrig smutsigt här? När jag började i skolan hamnade vi i en förberedelseklass med barn som skulle lära sig svenska. Jag lärde mig snabbt. Först visste jag inte hur jag skulle bete mig. Det var som när man ska skära den första biten i en tårta. Men efter ett år kände jag att jag hade blivit en av dem i skolan, en i samhället. Jag fick snart gå i en vanlig klass. Svenskarna var nyfikna på mig som var svart och hade stort afrohår. Jag upplevde det som positivt, de ville veta vem jag var. Jag fick många svenska kompisar. Vi lekte med lego och spelade spel. Sedan flyttade vi till Malmö. Min familj ville vara på samma ställe som sina släktingar. I sexan började jag på Sofielundsskolan. Jag var van vid att prata lite artigare och att tvätta händerna innan jag åt. Det här var en annan värld. Här fanns elever från många olika kulturer. Det var som att komma från ljuset till mörkret. Mycket svordomar, mycket skrik, lärarna hade inte koll; det var rena kaoset. I Ystad visade man hänsyn, här skulle man vara tuff och kaxig för att klara sig. Jag fick ändra min personlighet för att smälta in. Min mamma blev kallad till skolan för att jag bråkade. Nu har jag utbildat mig till fritidsledare. Det är någonting för mig, att arbeta med barn och ungdomar. När jag har jobbat lite och fått mer erfarenhet vill jag plugga till socionom. Om man är tolv-tretton år behöver man en förebild. Det vill jag ge de ungdomar som inte har någon. Många ungdomar tänker att allt måste gå snabbt, de tänker inte på konsekvenserna av det de gör. Vad tror du om Somalias framtid? Alla hoppas att det ska bli fred. Jag har fått en doft av landet från min barndom, men de som är födda här i Sverige vet inte var de har sina rötter. Det är mycket som inte fungerar där nere. De som drabbas är civilbefolkningen. De har inget inflytande. Det behövs unga, friska hjärnor i det här gamla systemet. Det är de civila som driver hela landet. Deras röster måste höras. 95
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above