Fadumo M Salad, ungdomsledare hos Hidde Iyo Dhaqan I EREB-projektet har jag arbetat med kulturdelen, framför allt som danstränare. Jag kom till Sverige 2003 när jag var 17 år. Jag kom inte direkt från Somalia utan bodde först i Kenya och sedan i Uganda. I Mogadishu hörde man alltid skottlossning, men när man lever med bomber och skottlossning blir man van. Man bryr sig inte om det. Vi bodde i ett hus som familjen ägde. Sedan flyttade vi till Nairobi och bodde med mormor när mamma lämnade oss och reste till Sverige. 78 När hon fick uppehållstillstånd här flyttade vi till Uganda och bodde där ett tag med min styvpappa. Så det var en lång resa innan vi kom hit. Varför flyttade ni? Det var krig. Min mamma ville inte mista oss. Min pappa blev dödad när någon kastade en bomb på en servering där han satt och drack te med några kompisar. Många vi kände blev dödade. Nästan en gång i månaden dog någon bekant. När min mamma kom till Sverige skickade hon pengar till oss. Vi hade ingen frihet när vi var i Kenya. Vi var rädda. Vi var oftast hemma. I Nairobi finns en stor stadsdel som kallas Lilla Mogadishu och där bor nästan bara somalier och etiopier. Det är somaliska affärer över allt. Vi hade inget uppehållstillstånd och de är alltid ute efter dem som inte har papper. Om man inte har tillstånd måste man muta poliserna. Det hände ofta. I Uganda var det fritt. Där kunde vi gå runt i stan. Hur var det att växa upp under de förhållandena? Det är mest föräldrarna som är oroliga. När man är barn har man ändå skoj. Men jag har sett mycket hemskt. Ser man döda människor nästan varje dag blir man van. Man ser blod. Man ser spåren över allt. Det var min mamma och mormor som bestämde att vi skulle flytta.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above