bas för en somalisk nationalstat. Även om somalierna identifierade sig som ett folk var de i huvudsak nomader, som levde i mindre grupper med helt annan organisation än den moderna staten. På 1930-talet tycktes Stor-Somalia närmare än någonsin när den italienske fascistledaren Benito Mussolini försökte etablera ett italienskt östafrikanskt imperium, Africa Orientale Italiana, men hans styrkor slogs tillbaka av britterna. Den brittiske utrikesministern föreslog 1946 att alla somalier skulle administreras som en enhet och förbereda sig för självständighet. Frankrike, Sovjet och USA motsatte sig emellertid hans plan. I stället placerades den resterande italienska kolonin i södra Somalia under FN:s förmyndarskap, men skulle ändå administreras av Italien under tio år fram till den planerade självständigheten. Flera somaliska ledare har också önskat sig ett utvidgat Somalia. Denna strävan fanns hos Sayid Mohamed Abdulle Hassan och hos Mohamed Siad Barre, kuppmakare, president och diktator 1969-91, som hotade sina grannar med expansionistisk retorik. Numera använder islamistgrupper som al-Shabab samma vision för att främja sin ideologi. I kontrast till drömmen om den vidgade nationen existerar vardagens klansystem och det faktum att Somalia kan beskrivas som en samling miniatyrstater. Trots sin homogenitet vad gäller språk, religion och kultur står somalierna djupt splittrade. Uppskattningsvis en miljon människor har de senaste decennierna lämnat landet som flyktingar eller ekonomiska migranter. Somalierna har blivit ett globaliserat folk. Internet, mobiltelefoner och elektroniska penningöverföringar har skapat ett virtuellt Stor-Somalia, mer spretigt än stjärnan på nationsflaggan. Diasporan har blivit en modern nomadstam. 33
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above