Wiilo Yusef Det här är en händelse som inträffade när jag gick i koranskolan och var åtta år gammal. Mina kamrater brukade berätta för mig om indiska filmer, men själv hade jag aldrig sett någon. Våra föräldrar och koranskolans lärare gillade inte att vi gick på bio. Mina skolkamrater brukade smyga i väg dit på fredagar då det var helgdag 22 i Somalia. De köpte biobiljetter för pengarna som de hade fått till glass och godis. Jag frågade om det var någon som visste att de hade varit där, och då blev det en massa hysch-hysch. Ingen skulle få reda på det. Biografen var en plats som jag också ville besöka, men jag visste att jag inte fick för min far. Anledningen var att även ligister kom dit och min far var mycket beskyddande. En dag frågade jag honom om jag kunde få pengar till lite godis och glass. Han sa: ”Här har du pengar, men jag vill inte höra talas om att du har besökt biosalongen.” Jag svarade: ”Nej, pappa, jag ska gå till koranskolan direkt efter att jag har varit vid kiosken.” Jag gick ut och den dagen hade jag bestämt mig för att skolka. Vad jag inte visste var att just den dagen hade min far bestämt sig för att besöka koranskolan för att se hur mina studier gick och hur långt jag hade kommit. När han kom dit frågade han efter mig, men läraren sa att jag inte hade dykt upp. Min far började misstänka var jag kunde vara och gav sig i väg till biografen. Mitt under föreställningen kom han in i salongen och ropade: ”Var är Wiilo, var är min flicka?” Då bestämde jag mig för att gömma mig under stolen. Plötsligt stod han bredvid stolen som jag låg gömd under och när han fortsatte att skrika kunde jag inte hålla mig för skratt. Han hörde mig och fick tag i min ena fot och drog fram mig. Han blev alldeles röd i ögonen och drog mig i örat ut från biografen. Det här hände mig i Mogadishu, Somalias huvudstad.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above