Barni Jimale, 73 år (intervjuad i Somalia på telefon av sitt barnbarn) Jag bor i Hargeisa. En dag när jag var 15 år var jag tillsammans med mina föräldrar på landet utanför staden. Då kom en familj som vi hade varit grannar med länge och de hade med sig sin nittonåriga son och femton fina kameler. Jag fattade ingenting, men min pappa och mamma sa åt mig att gå och koka te åt gästerna och att ta på mig min finaste klänning. Jag gjorde i ordning te, men hade fortfarande på mig mina fula, smutsiga kläder. Jag satt bredvid min mamma under ett stort träd. Då fick jag höra min pappa säga till den andra äldre mannen: ”Min dotter Barni är min stolthet, min ögonsten, mitt allting. Hon är värd mer än tusen kameler för den som ska gifta sig med henne, men du är min goda vän och din son är en snäll och snygg kille. Jag tror att jag kan lita på honom och låta honom gifta sig med mitt enda barn.” Jag tänkte: ”Vad pratar pappa om? Ska han sälja mig?” Jag frågade mamma vad de höll på med. Hon undrade om jag inte tyckte att han var snygg. Dessutom var familjen rik. Jag förstod nu att detta handlade om giftermål. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville prata med pappa, men han var jätteglad och pratade med den andra mannen. Min mamma sa åt mig att vara tyst och sluta ställa frågor om sådant som hon inte kunde svara på. ”Skäm inte ut oss!” Nu var pappa klar med uppgörelsen och han kramade mamma och sa: ”Ja, nu är du snart gift med den snygga killen, min söta Barni.” Då började jag storgråta: ”Så ni vill inte ha mig längre?” De skrattade och sa att de älskade mig, men att jag hade blivit en vuxen kvinna och måste ha en egen familj. Samma dag tog sig min mamma in till Hargeisa och köpte fina kläder och en massa presenter åt mig. En vecka senare blev jag gift med killen, som nu är din morfar. Vi fick sju barn tillsammans, fem flickor och två pojkar. Och nu har jag nio barnbarn och tre barnbarnsbarn. 223
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above