Abdinasir Mohamed Hassan Jag kom till Sverige 1990. Jag hade studerat juridik och började arbeta som hemspråkslärare. 214 När jag flyttade tillbaka till Somalia för sju år sedan hamnade jag i den politiska verkligheten och arbetade som ordförande i en kommitté, som skulle samordna biståndsinsatserna i landet. Det var en svår uppgift. Med dem som satt som ansvariga för FN-arbetet i Nairobi blev det rena villervallan. De är själva en del av korruptionen. Det är väldigt mycket pengar i omlopp och det skrämmande är att man inte kan berätta om hur det går till. Vad händer om man beskriver det? Gud hjälpe dig. Då är det ute med dig. De avrättar folk. Om du pratar med en journalist måste du fråga dig: känner jag reportern? Om något kommer ut i Somalia ligger du illa till. Är det en utländsk journalist kommer det som sägs också att bli känt där när det publiceras. De kommer att ge sig på dig. Det finns inget utrymme för diskussion. Det är bäst att hålla sig på insidan. I Somalia finns inte någon rättvisa. För att få ett fungerande rättssystem krävs personer som förstår sig på lag och rätt. I dag är det så att om två personer bråkar om ett hus kommer den ene att lägga beslag på huset och den andre att hämta sitt vapen. Det är så det fungerar. Alla mutar sig fram och deltar på så vis i korruptionen för att komma åt det de vill ha. Om de som arbetar för myndigheterna fick ordentlig lön skulle de inte behöva ta emot mutor. Varifrån kommer alla dessa pengar som möjliggör korruptionen? Från biståndsgivarna. Från bistånd och handel med kontrakt. Parlamentsledamöterna följer dem som erbjuder olika förmåner. Parlamentarikerna behöver parlamentarisk utbildning. De saknar kunskap. De flesta sitter där av fel anledning, de väntar bara på sina pengar. De representerar inget annat än sin egen makt. Kriget kommer aldrig att ta slut så länge offren inte får några tillfredsställande svar på sina klagomål.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above