Jama Hassan Bulhan Jag är född 1971 och uppvuxen i staden Galkayo. Mina föräldrar var enkla människor 180 som hade kreatur som kameler och får. Som barn var jag ofta ute med djuren. När man var ute på landet måste man följa med kreaturen så att de fick beta och inte blev överraskade av rovdjur. Första gången jag var ensam ute med fåren och hade ansvar för dem tog jag skydd i skuggan av ett träd. Det var mitt på dagen när solen var som hetast. Allt tycktes vara frid och fröjd när jag plötsligt fick se hur det uppstod panik bland fåren och de började springa åt olika håll. Jag reste mig och rusade dit, men det var för sent. En ensam hyena hade fällt ett av fåren och skadat ett annat. Jag lyckades jaga bort hyenan, men skadan var redan skedd. Jag var besviken på mig själv och tänkte att ingen kommer att lita på mig mer och alla kommer skratta åt mig. När jag kom hem skämdes jag, men min far sa att sådant kan hända vem som helst. Som barn hade man mer ansvar på den tiden än vad barn har i dag. Vi lekte på ett sätt som den nya generationen inte känner till. Det gjorde att man betedde sig på ett mognare sätt än vad ungdomar gör i dag. Barnen i Sverige växer upp i en miljö som förser dem med allt det nödvändiga som behövs för att lyckas här i livet. Samtidigt tycker jag att de är ansvarslösa. De slösar bort alldeles för mycket tid på oväsentliga aktiviteter som att sitta vid datorn eller titta på reality-tv.
Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above