Vardagsrumskänslan är också en del i en metod, i det vi tror är viktigt. Förutom att prata om traditionerna och det vardagsnära finns det underbara begreppet kultur. Kulturupplevelser och kulturskapande är vår röda tråd. Att leka med musik, att plocka fram den gamla musiken och bearbeta den och titta på vad den är värd i dag. Det som är intressant är inte hiphopen utan snarare den kultur som många har med sig. Det finns andra musikinstrument, det finns andra riktningar. Kan de leva tillsammans, de gamla visorna och sångerna ihop med detta nya? Att de möts är ju en blandning i sig. Kan man vara mer konkret när det sedan handlar om berättelser, att berätta för varandra? Hur tänker du dig att berättelserna ska komma fram? — Att de helt spontant ska dyka upp? Nej, det gör de ju inte. Sedan vi startade det hela har vi haft ett antal möten och kontaktat pensionärsorganisationerna, hyresgästföreningen och andra organisationer som vi vet att de äldre här i området är med i. Gamla Sofielunds byalag och Byalaget Sofia. Vi har frågat om det finns intresse. ”Här finns barn som är nyfikna, vill ni dela med er?” De som har visat intresse, så här långt kanske ett femtontal, är våra nyckelpersoner. Även om inte alla har växt upp just i det här området är de bärare av den gemensamma kultur, som fanns i liknande områden i Malmö under 1920-, 30- och 40-talen. Det finns en liten grupp som verkligen vill berätta och jag känner att jag måste börja med dem. Vad är det de vill? — Majoriteten är som sprängfyllda heliumballonger, som bara vill berätta för någon som vill lyssna och som är intresserad. De letar efter en mottagare. Och det kan bli hur spännande som helst. Sedan finns det en minoritet som kanske är lite mer i fas med vår verksamhet, som känner att det hade varit roligt att lyssna på barnen och på 47 vad de har för frågor.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above