43 Förhoppningen — Förhoppningen, säger Lasse Flygare, är att barnen och seniorerna ska dela med sig och öka förståelsen för varandra, inte minst för att barnen ska bli mycket rikare. De har blivit mer isolerade i det nya som växer upp runt Rasmusgatan. Förhoppningsvis får de en bättre bild av vad Sverige har varit en gång. Hur tänkte och kände gammel- Sverige som fortfarande lever mitt ibland oss? Många äldre är faktiskt bärare av en viktig förståelse. För de nysvenska kan vi kanske ringa in varför de äldre vill att det ska vara lite lugnare, varför man inte bör skrika och allt sådant här. Jag ser hur de äldre börjar förstå att om man är nio personer i en tvårummare gäller det att höja rösten om man ska höras. I förlängningen hoppas jag på vänskapsband mellan de här grupperna och deras anhöriga och i en ytterligare förlängning de äldres barnbarn. Det är en dröm. Vi har valt att inte slå på trumman. Vi tror inte att vi är några frälsare. Vi erbjuder möjligheter att träffas och att utveckla någonting. Vår roll är att vara någon form av möjliggörare, för att öka förståelsen för varandra. Och vägarna dit? Ja, vi har våra idéer om att mat är bra, att traditioner är bra; sådant som är kul och sådant som man gör varenda dag, sådant som inte är någon plikt. Det bygger på lust och intresse. Nu har det puttrat i gång, vi har haft öppet en dryg vecka. Vi har förstått att vi måste ha stormöte en gång i veckan. Det blir på tisdagar klockan 15. Vad ska ni då prata om? — Vart vi ska ta vägen. Vad är det vi ska göra, vad är viktigt? Med de här barnen är det som att trycka på en knapp, märker jag. Vad är roligt, vad vill man göra? Ballonger! Godis! Fest! Men det kan vi inte hålla på med hela tiden. Man skrapar på ytan och barnen har fått formulera regler för det de tycker är viktigt att hålla sig till när man är här inne i våra lokaler.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above