som naturen och solen och vattnet? Detta i sig skapar delaktighet i något större. Nu ska mammorna ta över större delen av längan som är inhägnad med pile och börja odla till husbehov, men inte minst till matlaget som de har dragit i gång. Vi är nog någonting på spåret när vi talar om långsamhet, att vänta, att våga låta saker mogna. Det är nog lite frustrerande och stressigt för barnen också, för de är vana vid att det ska gå undan. Är inte väntandet besläktat med det som vi inte tycker om,bevarandet av status quo? — Det tror jag inte. Den här status quo-grejen underhålls mer av produktivitetshysterin eftersom den bara finns på ytan. ”Nu ska vi ha fiskdamm och nu ska vi hoppa hage”; det är ju ingenting som förändrar någonting över huvud taget. Det har sitt eget värde, det är roligt för stunden och det är helt okej. Men jag tror inte att vi som får pengar för att hitta modeller och metoder ska ägna oss åt sådant och slösa för mycket energi och tid på det. Det finns det så många andra som gör. Sedan är det ju inte någon ständig väntan heller. Så fort det blir lite stiltje här får jag som projektledare ta tag i arbetslaget: ”Hur ska ni göra här i dag, med barnen, med odlingen, har ni tänkt på att ta fram vattenslangen så att ni fångar dem och kan prata med dem och få reda på vad vi ska göra om två veckor?” Jag kan lova att det är jobbigt att arbeta på det här saktmodiga viset. Saktmod är också en form av mod. Samtidigt rör vi oss väldigt mycket just nu. 250
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above