be om hjälp! Det finns krafter i området som egentligen inte vill att någonting ska bli bra, så kan jag uppleva det. Varför skulle de inte vilja det? — Det ligger kanske någon form av trygghet i status quo. Man vet vad man har, men inte vad man får. Det är en gammal floskulös sanning. Att starta ett projekt är inte bara guld och gröna skogar. Det finns en enorm projekttrötthet, vilket jag förstår. Det har funnits hur många projekt som helst och jag har försökt att värja mig från första början: vi är inget Sevedsprojekt, vi är inte något göra-Seved-bättre-projekt, vi söker efter modeller för möten mellan barn och seniorer. Många är så trötta på sådana här punktinsatser som försvinner. Jag hoppas ju att den här lokalen ska finnas kvar i Hidde Iyo Dhaqans regi och att någon form av verksamhet fortsätter och att stadsodlingskonceptet kan leva vidare här som ett pedagogiskt centrum. Har vi lyckats beskriva metoden nu, så att andra kan lära sig av den? — Delar av den. Vad har vi missat? — Jag sa från början att det inte handlar om att gå in och vara med om någon transformation och förändring av diffusa grupper. Det finns bara individer, enskilda människor: odelbaringar. En del av dem – framför allt i form av mammor, några ungdomar i form av större syskon, 246 några barn och några seniorer – kommer att bli nyckelpersoner och bärare av någon form av kompetens. Här finns människor som jag skulle vilja bygga vidare på i den mån de har intresse av att vara mer drivande. Det finns en önskan från många mammor i kvinnogruppen att lösa problem för tonårspojkar, som har kommit snett här på Seved. Hade det varit deras enda problem hade vi kommit längre, men många av dem är väldigt isolerade hemma. Många av dem vill ha inkomst, ett jobb. Vi kan inte lösa allt åt alla! Det är komplext, men
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above