ligt även för barn. I skolan ska man vara på plats mellan bestämda klockslag och sedan blir det betyg och så ska det här och det här produceras. Man ska bete sig på ett visst sätt och sedan kan man gå hem. Det är inte lika lätt här. Det finns inte så många uttalade regler utan fler outtalade man-får-känna-sig-för-regler, på gott och på ont. Du relaterar ofta till dina erfarenheter från sjukhusclowneriet. 240 Hur kan de användas i en sådan här verksamhet? — Här är rädslan mer diffus än på ett sjukhus, men den finns ändå. Det finns en oro i området, en otrygghet. Det jag lärde mig i sjukhusmiljön var att man med lekfullhet och lust snabbt kan vända de negativa känslor, som tar så oerhört mycket kraft från en människa. Och det smittar av sig på andra när man mår bättre. Det blir ringar på vattnet. Otrygghetskänslor smittar också. De sprider sig, ofta genom skitsnack. Den stora lärdomen från sjukhusmiljön är att man kan bryta det negativa i lekfulla samtal och handlingar. Man kan gå vidare, sätta en spade i handen, ett glas saft. Det handlar inte om att ta bort anledningen till oron. Det handlar om att ge möjlighet att bättre ta hand om den. Oron kommer tillbaka, men man kan vara bättre rustad. Det här med spade i handen… Vad skulle ni ha gjort utan odlingen? — Det vet jag inte. Om vi för en kort stund tänker bort odlingen hade vi nog utvecklat ett stort café med kulturaktiviteter. Jag tror att det hade blivit så om alla blommor hade dött. Då hade det blivit mycket mer musik, teater, gestaltning. Jag tror att vi hade spelat in en skiva. Vi hade bakat bröd och säkert haft ett fungerande litet hembageri. Det var åt det hållet det drog. Och då hade vi förmodligen byggt mer av verksamheten på konstnärer och artister i området. Vi hade nog varit drivande i Sofielundsfestivalen. Nu blev det i stället odling. Kan man kalla oss lata, att vi surfar lite på den vågen? Ja, det kan man nog göra.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above