”Vem är du och vad kan du?” Amelie Flygare arbetar med olika musikverksamheter hos Barn i Stan. Sven Holm är skådespelare. Tillsammans med intresserade barn håller de på att leka fram en teaterföreställning våren 2010. Amelie: Det handlar om att följa barnen väldigt mycket. Sven: Vi börjar med två tomma händer. Från början finns det inte alls någon berättelse. Man får följa det enskilda barnet: vad har hon för resurser? Jag har lekt väldigt mycket med barnen. Jag har fäktats med dem, flugit ballonger med dem. Jag har varit prinsessa och prins. Vi har skrattat mycket och sedan har jag plötsligt varit väldigt allvarlig. Sedan har jag varit magisk med dem. Nu ska vi försöka få in allt detta i vår story. De vet ju inte vem jag är. Det tar tid att lära känna varandra. Jag fick en liten rundvandring kring Sevedsplan med en kille. Det var nyttigt för mig. Jag fick lära mig snabbgångar genom gårdarna. Det var en helt annan sida jag såg. Han visade upp: här bor jag, jag är lite stolt över det. Jag trodde att här skulle vara för jävligt. ”Men vi vill att det ska vara fint här,” sa han. Gården vi gick igenom såg inte bra ut. ”Nej, det är inte riktigt bra att bo här,” sa han. De har full koll på vilka som ligger nere i trappor och källare och har en sil i armvecket. Det finns vissa ställen man inte ska gå på. Det är därför sådana här ställen, som Barn i Stan, är bra. Det blir en liten oas. Jag kan se att det fyller en funktion. Amelie: Vi började sjunga direkt. Jag hade hållit i gång med Luciasånger 208 redan hösten 2008. Jag hade varit här och lekt och pysslat också, så de visste vem jag var. Så det var bara för mig att sätta i gång. Vi sjöng och tränade alla Lucia-sångerna. De fick låna kläder och de fick tomtedräkter och lussehattar. Det var häftigt att se dem uppträda.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above