duger någonting till. Vi kan satsa miljontals kronor på de här ungdomarna, 202 men de är så splittrade. Föräldrarna lever fortfarande med att de inte kommer härifrån. Jag hade en diskussion med en förälder till en kille som sa: ”Jag är kurd.” Han hade tryckt till en annan kille som är rom. Jag blev irriterad och gick till tavlan och skrev ”Kurdistan” och frågade vilken stad han är född i. Då tittade han bara på mig. ”Malmö,” sa han. Då drog jag ett ilsket streck över ”Kurdistan” och skrev ”Malmö”. ”När ska du åka tillbaka till Kurdistan?” undrade jag. ”Jag ska inte åka dit,” sa han. ”Okej,” sa jag, ”då är det bäst att du släpper det. Du är inte från Kurdistan, det är här du lever, det är här du bor.” Varför tänker man så? Beror det på föräldrarna? — Jag känner igen det från mina föräldrar. Det är väl en längtan efter att åka tillbaka. Föräldrarna kan inte svenska, de vågar inte gå ut och då pratar man hela tiden om det förflutna. Jag frågade den här killen vad han skulle göra om tio år: ”Ska du fortfarande skolka och strunta i att jobba för att du ska åka tillbaka? Då blir du ingen människa.” De måste utbilda sig och där måste man jobba med föräldrarna, det är väldigt viktigt. Många av chilenarna som kom till Sverige på 70-talet, som mina föräldrar, levde också med väskan vid ytterdörren. Men mina föräldrar sa att den dagen de åker tillbaka ska de ha utbildade barn med sig. ”Ni bor här, ni lever här, ni ska lära er språket.” Mina barn frågar mig: ”Var kommer jag ifrån?” Jag skrattar och frågar: ”Var är du född?” ”I Malmö.” ”Då så. Du ska vara stolt över att din mamma är chilenska, du ska lära dig svenska och inte prata rosengårdssvenska utan riktig svenska.” Man ska vara stolt över det man är och man ska lära sig nya saker. Barnen har också ett dubbelliv. Det kan vara strikta regler där hemma och så fort de går ut blir det hjärnsläpp. Jag ringer till föräldrarna om de bär sig illa åt. Jag säger till mamman att det är bara du som kan bygga upp ett förtroende med din son, det är bara du som kan hjälpa honom när han står där ensam.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above