sin 84-årsdag. De är ju skänkta till Barn i Stan, men om det inte blir någon liknande verksamhet här framöver ska de till Malmö stad och hamna på bibliotek och sjukhus. Vilka barn är det som kommer hit nu? Är det mest somaliska och romska barn? — Ja. En marockansk mamma och hennes flicka har börjat hitta hit. På ingående är två kinesiska pojkar. Här finns två tjejer med föräldrar 196 från Chile. Den innersta kärnan börjar bli lite blandad även om huvudgrupperna är romer och somalier. Hur är förhållandet dem emellan? — Det funkar bra när de gör saker tillsammans. Då är de bara barn. Men jag märker grupperingarna när vi har filmvisningar på fredagarna. Då sitter somalier för sig och romer för sig. Att lyssna på barnen och seniorerna är lite grann av själva metoden här. Vi ska fånga upp det subtila och våga backa när fördomsklockor börjar ringa i stället för att attackera direkt. Våga ta in väldigt mycket av andras tankar och rädslor. Jag funderar på att snacka med pedagogerna på mitt gamla arbete, Clownronden, och ordna lite kul utbildning med personalen här. Lekfullt, men tufft. Det handlar mycket om känslor. De har bra pedagogik, man får syn på sig själv väldigt snabbt. Jag tror att det är nödvändigt nu inför det tredje året. Jag kan inte springa omkring i Landskrona och Kroksbäck och över allt och vara någon levande metodpedagog. Ja, nu vill ni tydligen starta en satellitverksamhet i Landskrona. Är det inte överambitiöst, lite Messias-aktigt? — Jo, men jag lider ju av det. Jag är ett paradigmskifte. Det hade varit kul med en satellit i Landskrona. Jag hade gillat det. Vi kan inte uppfinna dem, men hittar vi några människor där, några stycken, som har någonting på gång, kan det bli bra. Linnea höll en workshop
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above