arbeta ihop kring till exempel odlingen. Att det skulle vara två, tre seniorer och två, tre barn. Men verkligheten är inte sådan. Där är det semester och det ska åkas till barnbarnen och det är sjukhuset och släktingar på besök. Jag hade väl en förhoppning om att någon av seniorerna skulle känna lite större ansvar. Jag vet inte om de inte har känt sig tillräckligt inbjudna. Med våra fasta eftermiddagstider ska det bli lättare att få i gång det självspelande pianot. Det ska bli tydligare konturer – väggar, 178 golv, tak. Kontoret är ordnat och cafédisken ska på plats så att det inte blir så mycket spring. Tydligare avgränsningar, lite fler bord och stolar. Det händer hela tiden saker och det är en enormt spännande process. I går kom en farbror in som är sugen på att använda MKB:s snickarrum. Kan vi få ihop en liten kreativ killgrupp där hade det varit underbart. Har berättandet och barndomstemat hamnat i bakgrunden? — Ja, det har inte funnits tid i den röra som varit. Det har funnits tid att prata, men inte att dokumentera. Nu har äntligen dagboksskrivandet kommit i gång hos de allra flesta. Det är guld. Där kommer berättelserna fram. Vad händer på kvällarna? — På tisdagskvällarna är det symaskinsskola. Någon måndagskväll har vi stannat kvar och påtat och rensat i odlingarna, folk har varit med och vi har bjudit på saft och grillat lite. Men det är inte hållbart att vi ska vara avlönade på kvällarna. Symaskinsskolan drivs därför som studiecirkel. Det kommer att bli kvällsvernissager med konstnärer och samtalskvällar arrangerade av ett bokförlag, och då är vi här oavlönade och kan dra in en del pengar till caféet. Många vill också vara delaktiga i odlingsvågen som vi har kört i gång och då kan vi ha lite snack inne i lokalen också. Men kommunens Turning Seved känns alltmer avlägset. Det är som ett rymdskepp.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above