och nätterna. Och här händer ju mycket med bråk och sådant. Men vi har aldrig blivit störda och vi har heller aldrig klagat på någonting. Det har inte funnits någon anledning. Man har fått lära sig sedan man var liten att man ska hjälpa varandra. Och det som inte är mitt är inte mitt, så är det. Vad ska man göra med barnen som springer vind för våg? — De behöver ha mer tillsyn, anser jag. För det första stjäl de cyklar och luftar dem. MKB gör fina planteringar, men de får inte stå kvar. De blir fördärvade meddetsamma. Säger man då till dem, säger de bara att vi lever i ett fritt land. Det är det enda svar man får från dem. Det är en konstig frihet. Det görs ju för att vi ska trivas och för att man ska kunna gå ner på gården och sitta och prata. Förr drack vi kaffe där nere, men det går inte för det är sådant skrikande med barnen. De kastar sten och allting. Det är det enda. Annars är det inte någonting. 157 Hur tror du att det kommer att gå för Seved? — Jag hoppas att det ljusnar. Det kan gå både si och så. Vad är det som avgör om det går åt ena hållet eller det andra? — Det saknas jobb. Den här vintern kunde de gott ha fått några att skotta snö, för det är ju gott om arbetslösa. När min man blev arbetslös fick de gå och skotta, annars fick de inga pengar från fackföreningen. Man betalade till fackföreningen och sjukkassan varje månad. Den låg nere på Dalaplan, man fick gå ner dit och betala. 1,25 kronor om dagen hade man om man var sjukskriven. Det hade behövt skottas nu för det är mycket glatt och halt för gamla människor. Vad tycker du om Malmö nuförtiden? — Det är långt ner till Triangeln och Möllevångstorget när man ska handla. Nu har vi Özens fruktlager där borta. Det är bra, men de har ju inte kött och sådant. Då får man ta bussen. Man tar 8:an och så tar man 8:an hem igen.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above