i källaren. Allting låg på golvet. En man som hade lokal här blev av med sitt levebröd. Vad gjorde dina föräldrar, Tore? Tore: Min far hade ett lastbilsåkeri före kriget. Min mor hade att göra för hon fick svara i telefon och sådant. Han hade haft åkeri sedan 1926-27. Det kom inte i stöten riktigt förrän 1936 när en viss herr Hitler kom till makten. Då var det olympiad och det var Jesse Owens, han var svart, som tog fyra guldmedaljer. När han skulle springa gick Hitler därifrån. 1936 började tyskarna kapprusta och allt skrot de kunde hitta i Sverige gick på träbåtar till Tyskland. Min far och jag hörde Hitlers bombastiska tal på vår Telefunkenradio med lysrör. Han gapade ordentligt, det var ju möten på tre-fyra timmar. Och sedan under kriget kom de amerikanska bombplanen hit och landade 132 på Bulltofta. Jag var där och av en av flygarna fick jag ett par glasögon, sådana där Ray-ban. Det är sådana man kan ha när man kör motorcykel. Tore: Jag har deras jubileumsglasögon också, men jag har aldrig använt dem. Evy: Tore arbetade ju här i värmecentralen och när han skulle ut och köra på söndagsförmiddagen och satte i gång motorcykeln så hördes det över hela Sevedsplan. Brum, brum! Och då kom folk ut och undrade vad det var för buse? Tore: Åh, jag var ju småpågarnas dröm! Jag var den ende som hade motorcykel, så de beundrade mig. Evy: Sedan hade han några kompisar som också hade motorcykel. De stannade här nere och det hördes ju över allt. Vad hade ni för kläder på er? Tore: Det var bara en skinnjacka. De sa att man skulle ha handskar för att inte få handskador, men det var aldrig tal om att skydda huvudet. Hur kallt det än var körde man i ett par dåliga jeans.
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above