107 Nanna Ohlssons berättelse Nanna Ohlsson föddes 1922 och bor i en lägenhet med balkong snett emot Barn i Stans lokaler på Sevedsgatan. Hon är en av de pensionärer som brukar komma in och dricka kaffe och prata och som gläds åt de gröna odlingarna utanför huset på andra sidan gatan. – Min man Åke och jag hyrde lägenhet 1939 på Rasmusgatan, vi flyttade in den 1 november och gifte oss den 2 november 1940. Jag var 18 år. Jag började som personaluppasserska på järnvägsrestaurangen när jag var 15-16 år, jag var precis konfirmerad. Jag är född i Löderup och sa till min far att jag vill inte gå och dra för här finns ingenting att göra. ”Jag vill till stan, jag vill ha ett arbete!” Far tog med mig och vi reste med tåget till Malmö, och vi gick in på restaurangen och direktören, han hette Borg, kom ut och sa att det är klart att du får arbete. Han frågade inte hur gammal jag var. Andra världskriget började när jag jobbade där. Per Albin Hansson pratade i radion och så kom krigsdrabbade flyktingar genom stationen i Malmö och där hade man gjort i ordning brickor med plast över som vi skulle gå ut och ge till alla. Var och en fick en bricka med apelsinmarmelad och franskbröd. Det var människor som var skadade, som inte kunde fortsätta. Åh, det går aldrig ur mitt huvud, det som jag fick se där! Så ung som jag var och så detta elände. Min man låg inne, jag träffade nästan inte honom de första fem åren vi var gifta. Hade jag inte haft mina föräldrar vet jag inte hur det hade gått, för jag fick en pojke 1941. Då reste man från Södervärn, med ångtåget, puff, puff, puff, och det var träbänkar inuti och jag tog min lille Gert och åkte hem till mor och far. Bodde de kvar i Löderup då? – Ja. Min far var målarmästare och hade personal som jobbade för honom. Det syntes ingen nöd när man kom hem, men herregud, man
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above