Clownen — Egentligen har jag inte omvärderat så mycket av det jag tänkte när vi började, säger Lasse Flygare. Jag hade inte några färdiga bilder eller förutfattade meningar om hur saker skulle utvecklas eller bli. De år som jag har jobbat som clown, med clownrollen, har gett en väldigt specifik kunskap och ett förhållningssätt, som inte per automatik delas av andra i personalstyrkan. Det är en lång resa för mig personligen, med prövningar inombords; att släppa egna rädslor och våga titta på underliggande motiv. Jag har haft lite föreläsningar och workshops med personalen om hur mycket vi påverkar andra människor när vi möter dem, beroende på vårt eget bagage och vår dagsform. Ganska djupa grejer om hur vi är, hur människor fungerar som stenåldersvarelser. Vi är ju fortfarande vad vi är. Det här behöver nog intensifieras eller hållas uppdaterat, så att alla känner att de får en fortbildning som leder framåt. Med all sådan här verksamhet finns väl en risk att man förvandlas 102 till serviceorgan och blir administratör? Man fastnar i uppgiften att springa runt och servera olika saker. — Det känner vi igen. Vi pratar om goda intentioner och tankar om vad mötena ska ge och så drunknar man i verksamheten och blir servicefarbröder och servicetanter. ”Sitt ner, ta fram blocken, nu spelar vi basket!” Jag hade velat ha så mycket mer tid tillsammans med arbetsgruppen, för fortbildning, så att vi fick leka tillsammans. Det är också lätt att fastna i sådant som är väldigt enkelt och konkret, i stället för att ta i det som är svårare. Det är mycket lättare att diska än att se processerna. Hur ser du på din uppgift som projektledare? — Jag är i botten konstnär, det är vad jag är om man nu ska ha något epitet. Jag är konstnärssjäl och ett projekt blir inte administrativt per
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above